En tung entrédörr, en trappa utan ledstång eller ett mörkt trapphus kan göra det svårt att ta sig in och ut ur sitt eget hem. Många hinder i flerbostadshus går att åtgärda med ganska enkla medel, och ofta börjar förändringen med att någon av de boende lyfter frågan.
Tillgänglighet i ett flerbostadshus handlar om att alla boende och besökare ska kunna använda de gemensamma utrymmena, oavsett om de använder rullstol, rollator, har nedsatt syn eller har svårt att gå i trappor. Det gäller entrén, trapphuset, hissen, tvättstugan, soprummet och vägen från gatan fram till porten. Arbetet hänger nära ihop med hur man mer generellt kan handikappanpassa en byggnad, men i ett bostadshus finns några särskilda frågor kring ansvar och beslut.
Äldre hus byggdes ofta med andra krav än de som gäller för nybyggen idag. Det märks i form av trappsteg vid entrén, smala dörrar och tvättstugor i källaren som bara nås via trappa.
Entrén är första hindret
Vägen in i huset avgör om en person alls kan ta sig hem utan hjälp. Ett eller några trappsteg vid porten kan ersättas eller kompletteras med en ramp. Rampen behöver ha en lagom lutning, ett halkfritt underlag och ledstänger, annars blir den svår att använda för den som går med rollator eller kör rullstol.
Tunga entrédörrar är ett annat vanligt problem. En automatisk dörröppnare med tryckknapp gör stor skillnad för många, även för den som bär matkassar eller kör barnvagn. Knappen bör sitta på en höjd som går att nå från rullstol och en bit från dörren, så att dörrbladet inte slår mot den som öppnar. Porttelefon och kodlås bör också vara placerade så att de går att använda sittande.
Belysning och kontraster
För personer med nedsatt syn är ljus och kontraster avgörande. Jämn belysning utan bländning i entré och trapphus gör det lättare att se steg, dörrar och skyltar. Belysning som tänds med rörelsesensor bör ha tillräckligt lång tid innan den släcks.
Kontrastmarkeringar är ofta en billig åtgärd med stor effekt. Några exempel:
- Markera första och sista steget i varje trappa med en tydlig färg.
- Måla dörrkarmar och handtag i en färg som skiljer sig från väggen.
- Använd ledstänger som syns mot väggen och gärna fortsätter en bit förbi trappans början och slut.
- Sätt upp skyltar med stor text och god kontrast vid hiss, tvättstuga och förråd.
Tvättstugan och andra gemensamma rum
Tvättstugan ligger ofta i källaren och är en av de platser där hindren märks mest. Om det inte finns hiss ned dit kan en lösning vara att flytta tvättstugan till markplan eller att ordna en mindre tvättmöjlighet på ett tillgängligt ställe. Inne i tvättstugan behöver det finnas plats att vända med rullstol eller rollator. Maskinerna bör gå att nå och manövrera, och bokningssystemet bör vara lätt att förstå och använda, även för den som har svårt att se eller läsa.
Samma tankesätt gäller soprum, cykelrum och gården. Trösklar, tunga dörrar och dålig belysning är vanliga hinder som går att åtgärda stegvis.
Vem ansvarar för åtgärderna
I en hyresrätt är det fastighetsägaren som ansvarar för husets gemensamma delar. I en bostadsrättsförening är det föreningen, genom styrelsen, som ansvarar för gemensamma utrymmen och beslutar om åtgärder där. Större förändringar kan behöva tas upp på föreningsstämman.
Den som har en funktionsnedsättning kan även ansöka om bostadsanpassningsbidrag hos kommunen. Bidraget gäller åtgärder som behövs för att den enskilda personen ska kunna bo kvar i sin bostad, och kan i vissa fall omfatta åtgärder i entrén eller gemensamma utrymmen, som en automatisk dörröppnare. Fastighetsägaren eller föreningen behöver då normalt ge sitt medgivande.
Driv frågan i föreningen
Boende som vill förbättra tillgängligheten har flera vägar att gå. I en bostadsrättsförening kan en medlem skicka in en motion till stämman med ett konkret förslag. Det blir enklare att få gehör om förslaget beskriver problemet, vilka som berörs och vad en åtgärd kan innebära. I en hyresrätt kan boende vända sig direkt till hyresvärden eller ta hjälp av den lokala hyresgästföreningen.
Det kan också vara bra att göra en gemensam genomgång av huset, gärna tillsammans med någon som själv använder rullstol eller har nedsatt syn. Den som rör sig i miljön varje dag ser hinder som andra inte tänker på. En enkel lista med foton av varje problem, ordnad efter hur stort hindret är, ger styrelsen eller hyresvärden ett konkret underlag att ta ställning till vid nästa möte.