2000-03-01
Dnr 1492/1999
YTTRANDE
Nationella folkhälsokommittén
Regeringsgatan 30-32
103 33 STOCKHOLM
Betänkande SOU 1999:137 Hälsa på lika villkor - andra steget mot nationella folkhälsomål
Handikappombudsmannen har erhållit ovanstående delbetänkande på remiss. Handikappombudsmannen inger med anledning härav följande yttrande.
Enligt lagen om Handikappombudsmannen (SFS 1994:749) har ombuds-mannen till uppgift att bevaka frågor som rör funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Målet för verksamheten skall vara full delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkor för personer med funktionshinder.
Sammanfattning
Handikappombudsmannen anser att folkhälsoarbete för funktionshindrade måste uppmärksammas mer i det fortsatta arbetet. Inriktningen bör vara att folkhälsopolitiken ska vara tillgänglig för människor med funktions-nedsättning.
Handikappombudsmannen anser att folkhälsoarbetet skall utgå ifrån och respektera alla människors lika värde.
FN:s standardregler och folkhälsoarbetet
Av FN:s standardregler om delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning framgår bland annat att staterna ska skapa handlingsprogram för att förebygga, minska eller undanröja orsaker till att funktionsnedsättningar uppstår (regel 2, punkt 1). Av detta följer att standardreglerna måste beaktas i varje seriöst syftande folkhälsoarbete.
Nationella folkhälsokommittén avser att vid utarbetandet av det tredje betänkandet ta fram ett underlag om samt särskilt beakta funktions-hindrade personers situation i ett folkhälsoperspektiv.
Handikappombudsmannen emotser således en utförlig redovisning om detta i det nästkommande betänkandet.
Barn och ungdomar med funktionshinder
Handikappombudsmannen anser att behoven hos barn och ungdomar med funktionshinder måste beaktas särskilt i folkhälsoarbetet.
En förutsättning för ett fungerande folkhälsoarbete i skolan är att barn med neuropsykiatriska och andra funktionshinder blir utredda och får reda på orsaken till sina svårigheter. Detta för att barnet ska kunna få adekvat och effektivt stöd. Handikappombudsmannen anser att folkhälsoarbetet bör inriktas på att tidigt identifiera och utreda barn som kan vara i behov av stöd.
Det är viktigt att barn med läs- och skrivsvårigheter, beteende- och koncentrationsstörningar och intellektuella funktionshinder lyfts fram i arbetet med att förebygga marginalisering i förskola och skola.
Beräkningar av sjukdomsbördan i Sverige
Syftet med FN:s standardregler är att säkerställa att personer med funktionsnedsättning som medborgare har samma rättigheter och skyldig-heter som andra medborgare i samhället. Det finns dock fortfarande hinder som gör det omöjligt för människor med funktionsnedsättning att utöva sina rättigheter och friheter och delta fullt ut i samhällets aktiviteter.
Enligt Nationella folkhälsokommittén finns det ett växande behov av att på befolkningsnivån kunna väga ihop olika sjukdomskonsekvenser i termer av dödlighet och funktionsnedsättning. För att mäta detta använder kommittén ett mått, DALY (Disability Adjusted Life Years) som i befolknings-termer mäter antalet förlorade år i sjukdomsbetingad funktionsnedsättning och för tidig död. Vid beräkningen av antalet förlorade år ges personer en vikt mellan 0 (fullt frisk) och 1 (död). Nationella folkhälsokommittén konstaterar att frihet från sjukdom och ohälsa är en grundläggande förutsättning för människors möjligheter att forma sina liv.
Handikappombudsmannen finner anledning att mycket starkt avvisa den föreslagna modellen att beräkna sjukdomsbördan enligt DALY. Det framstår vidare som mycket främmande att, oavsett form och modell, analysera skador och sjukdomar i termer av bördor och med grundval av dessa mått på bördor beräkna hälsans BNP och göra hälsopolitiska prioriteringar.
Att, likt Nationella folkhälsokommittén, utgå ifrån att frihet från sjukdom och ohälsa är en grundläggande förutsättning för människors möjligheter att forma sina liv samt värdera människors livskvalitét i termer av fullt frisk och död tyder inte bara på bristande insikt ifrån kommitténs sida. En sådan uppfattning står även i strid med Sveriges åtaganden enligt FN:s standard-regler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet.
Det är märkligt att kommittén uttalar att den inte tar ställning till det vetenskapliga underlag som presenterades i avsnitt 1.3.4, när just detta vetenskapliga underlag återkommer och ligger till grund för senare slutsatser.
Det finns en bristande överensstämmelse i betänkandet mellan de etiska ställningstagandena och det vetenskapliga underlaget.
Den humanistiska människosynen som kommit till uttryck i Handikapp-utredningen (SOU 1991:46) och i Prioriteringsutredningen (SOU 1995:5) innebär ett förhållningssätt som innebär att alla människors värde är lika. Målet för samhällsutvecklingen beskrivs enligt detta synsätt ofta som att förverkliga en strävan mot full delaktighet och jämlikhet.
Det framgår inte med önskvärd tydlighet hur Nationella folkhälso-kommittén, utifrån sitt resonemang kring sjukdomsbördan, kan komma fram till att man hamnar mycket nära slutsatserna i Handikapputredningen, dvs att alla människors värde är lika.
Arbete
Nationella folkhälsokommittén anför att ett hälsofrämjande arbete på arbetsplatserna mer allmänt innebär att arbetsförhållandena skall anpassas till människors förutsättningar och behov. Vidare anförs att för att få behålla eller få ett arbete kan yrkes- och arbetslivsrehabilitering vara ett viktigt alternativ i vissa fall. Enligt kommittén behöver även möjlig-heterna till olika typer av lönebidragsanställningar och anställningar inom Samhall utvidgas av solidaritets- och hälsoskäl.
Handikappombudsmannen anser att det är viktigt att betona att det i första hand skall ske en anpassning av arbetsförhållandena till människors förutsättningar och behov. Möjligheten till lönebidragsanställningar och anställningar inom Samhall får aldrig vara ett förstahandsval. Målet bör vara att genom en anpassning av arbetsförhållandena minska behovet av lönebidrag och skyddade anställningar.
Staterna bör se till att rehabilitering erbjuds för människor med funktionsnedsättning för att kunna uppnå och behålla största möjliga självständighet och funktionsförmåga (regel 3).
Handikappombudsmannen delar kommitténs uppfattning att det är angeläget att minska det fysiska och psykiska lidandet hos arbetsskadade genom en förstärkt yrkes- och arbetslivsinriktad rehabilitering samt att snabbt utreda samband mellan symtom och arbetsmiljö. Även möjligheten till andra former av rehabilitering och habilitering än yrkes- och arbets-livsinriktad rehabilitering är viktiga för folkhälsan, såväl inom som utom arbetslivet. I detta avseende kan bland annat möjligheter till rekreation och idrott utgöra en viktig del.
Rekreation och idrott
Av FN:s standardregler om delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning framgår att staterna skall vidta åtgärder för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning samma möjligheter till rekreation och idrott som andra (regel 11).
Särskilda insatser skall, enligt kommitténs mål, riktas till personer som har olika former av funktionshinder, eller är i behov av rehabilitering, för att öka deras möjligheter att ägna sig åt fysisk träning.
Staten bör inse tillgänglighetens betydelse på alla områden i utvecklingen mot full delaktighet. Oavsett vilka eller hur stora funktionshinder människor har skall staten införa handlingsprogram som gör den fysiska miljön tillgänglig (regel 5).
Miljön i anslutning till bostaden skall, enligt kommitténs mål, vara planerad och utformad så att den är tillgänglig för personer med funktionshinder.
Handikappombudsmannen delar således kommitténs målsättningar i detta avseende.
Tobak
Kommittén gör slutsatsen att för den som lider av astma, allergi eller känsliga luftrör kan det vara mycket påfrestande eller i praktiken omöjligt att vistas i en rökig restauranglokal. Kommittén föreslår att reglerna för rökning på restauranger och motsvarande bör skärpas.
Handikappombudsmannen instämmer i kommitténs mål att ingen utan eget val skall utsättas för tobaksrök i sin omgivning.
Nationellt heltäckande skaderegister
Ett nationellt heltäckande skaderegister skall enligt kommitténs förslag byggas upp. Registret skall omfatta alla skador som blir kända i samband med sjukhusvård, öppenvård, primärvård, tandvård, verksamhet i förskola och skola. Syftet är att ge samtliga kommuner och övriga intressenter i samhället likvärdiga möjligheter till att genomföra ett effektivt skade-förebyggande arbete.
Enligt direktiven skall kommittén väga kostnaden mot nyttan av att genomföra målen samt analysera eventuella målkonflikter. Handikapp-ombudsmannen kan konstatera att avseende det föreslagna skade-registret har någon sådan redovisning inte skett.
Astma, allergi och annan överkänslighet
Nationella folkhälsokommittén konstaterar att orsakerna till allergiers uppkomst och ökning de senaste decennierna är oklart. Att sammanställa forskningsresultat om allergi och annan överkänslighet kräver kontinuitet. Även "nya" symtom på olika slags överkänslighet måste uppmärksammas i forskningen. Astma, allergi och annan överkänslighet är de enda större grupperna av fysiska hälsoproblem som ökar i frekvens. Det saknas en förklaring till denna ökning. För att på ett avgörande sätt kunna påverka problemet krävs kunskap om vilka de avgörande bestämningsfaktorerna är.
Handikappombudsmannen anser att det är viktigt med en ökad kunskap om orsaker till samt konsekvenser av astma, allergi och annan över-känslighet.
Handikapporganisationerna
Enligt FN:s standardregler skall handikapporganisationernas rätt att representera människor med funktionsnedsättning erkännas (regel 18).
Folkhälsoarbetet går ut på att förebygga eller mildra effekterna av skador och sjukdomar. Handikapporganisationerna företräder personer med egen erfarenhet av dessa skador och sjukdomar. Handikapporganisationerna besitter därmed en unik kompetens som bara delvis kan ersättas av forskning och andra studier. Handikappombudsmannen anser att denna kompetens måste tillvaratas i folkhälsoarbetet, både vid utformningen av nationella folkhälsomål och i samband med det löpande folkhälsoarbetet på såväl nationell som regional och lokal nivå.
Beslut i detta ärende har fattats av Handikappombudsmannen Lars Lööw. Utredare Hans Yngwe har varit föredragande.
HANDIKAPPOMBUDSMANNEN
Lars Lööw
Handikappombudsman
Hans Yngwe
Utredare
