2004-09-30
Dnr 2004/0876
Aktbilaga 2
YTTRANDE
Näringsdepartementet
103 33 STOCKHOLM
Yttrande över Delbetänkande från diskrimineringskommittén - Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering, SOU 2004:55 (Ert dnr N2004/3887/JÄM)
Handikappombudsmannens (HO:s) uppgift enligt lag (SFS 1994:749) är att bevaka frågor som rör funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Målet för verksamheten ska vara full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor för personer med funktionshinder.
HO:s synpunkter på rubricerade avser frågor som myndigheten har att bevaka enligt lag och förordning.
Sammanfattning
HO anser att kommittén bör vara mer konsekvent i sin ambition att skyddet mot diskriminering i princip skall vara lika oavsett vilken diskrimineringsgrund som behandlas.
HO anser vidare att kommittén bör analysera hur Sveriges internationella åtaganden till skydd för de mänskliga rättigheterna påverkar utformningen av diskrimineringslagstiftningen och därmed sätta människorättsperspektivet i centrum.
HO är positiv till ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering men anser att förslaget om ändringar i lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering (DFL) har flera brister och riskerar att inte bli så likformigt och heltäckande som är nödvändigt.
HO tillstyrker de föreslagna ändringarna i lagen (2001:1286) om lika-behandling av studenter i högskolan (likabehandlingslagen) med reservation för den föreslagna möjligheten till positiv särbehandling på grund av kön. HO anser att frågan om positiv särbehandling bör diskuteras utifrån principiella utgångspunkter med hänsyn till samtliga diskrimineringsgrunder.
HO tillstyrker förslagen om ändringar i lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder (FUDA).
Allmänna synpunkter
En av kommitténs utgångspunkter är att skyddet mot diskriminering skall vara så lika som möjligt för diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhö-righet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder och sexuell läggning. Det utökade skydd mot könsdiskrimi-nering som föreslås är i sig ett viktigt steg i riktning mot ett mer heltäckande skydd mot diskriminering. Genom att inte redan nu låta skyddet mot könsdiskriminering omfatta socialtjänst, färdtjänst, riksfärdtjänst, bostadsanpassning och hälso- och sjukvården samt genom att föreslå särskilda undantag från diskrimine-ringsförbudet för högskolan och för vissa tjänster riskerar kommittén att inte helt lyckas med sin ambition.
Det svenska lagfästa skyddet mot diskriminering fortsätter att vara obefogat splittrat, vilket är otillfredsställande för den enskilde och gör systemet svårtillämpat. Enligt HO är en effektiv och heltäckande lagstiftning en nödvändig förutsättning för att åtgärder som kränker principen om människors lika värde skall bekämpas. Det är också en förutsättning för att Sverige skall leva upp till sina internationella åtaganden.
Internationella åtaganden
Det skydd mot diskriminering som införts genom DFL täcker olika samhälls-områden. Flera av dessa, såsom hälso- och sjukvården, social trygghet och bostadsområdet, är områden som på olika sätt behandlas i de interna-tionella konventioner till skydd för de mänskliga rättigheterna som Sverige ratificerat. HO efterlyser en analys av vad det betyder för den svenska lagstiftningens utformning. Betänkandet innehåller endast en kortfattad beskrivning av de internationella åtagandena utanför EG-rättens område.
I kapitlel 2 i betänkandet, som behandlar bl a International Convenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) anges att konventionen innehåller ett diskrimineringsförbud knutet till de rättigheter som skyddas i konventionen. HO vill påpeka att t ex rätten till hälsa och social trygghet också är rättigheter som omfattas av konventionen.
På liknande sätt utelämnas i beskrivningen av konventionen om avskaff-ande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) hänvisning till konventionens artikel 12 vilken förpliktigar konventionsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor inom hälso- och sjukvården. Vid internationell uppföljning av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är principen om icke-diskriminering en huvud-aspekt. Oavsett hur konventionsstaten väljer att garantera medborgarna de olika rättigheterna måste det ske på ett icke-diskriminerande sätt, vilket har poängterats av både den FN kommitté som har att bevaka efterlevnaden av ICESCR och den kommitté som bevakar CEDAW. Båda kommittéerna har dessutom konstaterat att kvinnor med funktionshinder är en grupp som ofta är särskilt utsatt för diskriminering inom hälso- och sjukvården och där staterna måste vara uppmärksamma och vidta åtgärder för att inte deras mänskliga rättigheter kränks. (Se t ex Committee on Economic, Social and Cultural Rights General comment No. 14, The right to highest attainable standard of health, 11/08/ 2000, E/ C.12/2000/4, para 21, 26, 31ff; och Committee on the Committee on the Elimination of Discrimination against Women General Recommendation No 24, 20th session, 1999 on Article 12: Women and health, para 13-17, 25).
HO anser att det är en brist att betänkandet i sina överväganden och förslag nästan uteslutande beaktar EG-direktiv och inte Sveriges övriga internationella åtaganden.
Lagen om förbud mot diskriminering
Om Sverige vill uppfylla sina internationella åtaganden måste principen om icke-diskriminering också omfatta hälso- och sjukvården och socialtjänsten. HO anser att det därför är beklagligt att det inte redan nu införs ett mer heltäckande skydd mot könsdiskriminering i DFL. Det är HO:s erfarenhet att behovet av skydd mot könsdiskriminering inom dessa områden är stort för kvinnor med funktionshinder. Utredningar visar att detta gäller både kvinnor med och utan funktionshinder. Underordningen av kvinnor i all-mänhet drabbar även kvinnor med funktionshinder.
Vi vet att kvinnor och män drabbas i olika utsträckning av olika sjukdomar och behöver olika vård. Vi vet också att den psykiska ohälsan är större bland kvinnor än män och att ökar främst bland unga kvinnor. Det finns studier som visar att pojkar utreds mer noggrant och får fler återbesök än flickor inom den barnpsykiatriska vården, vilket i sig innebär fler läkar-utlåtanden om vårdbidrag till pojkar. Samma studie visar att flickor bedöms efter de symptom som pojkar visar upp trots att flickor delvis kan ha andra symptom och därför riskerar att inte få rätt diagnos (se Nationella folk-hälsokommitténs underlagsrapport nr 18 ”Hälsa och funktionshinder” s 43f.) Socialstyrelsens utredning Jämställd vård – Könsperspektiv på hälso- och sjukvården” visar bl a att kvinnor ordineras avsevärt mer läkemedel än män och att de löper större risk att drabbas av biverkningar och andra läkemedelsrelaterade problem.
Vidare konstaterar Socialstyrelsens utredning ”Jämställd socialtjänst? – Könsperspektiv på socialtjänsten” ojämlikheter inom området för sociala tjänster. Män får fler insatser enligt LSS men att kvinnor är överrepresen-terade vad gäller insatser enligt socialtjänstlagen. Detta betyder att män får sina behov tillgodosedda genom rättighetslagstiftning med möjlighet för individen att påverka insatsen. Kvinnor får sitt stöd genom social-tjänsten där den enskildas rättsliga ställning är svagare och där individen har mindre möjlighet att påverka. Därtill kommer att insatser enligt socialtjänstlagen kan också till skillnad från insatser enligt LSS vara avgiftsbelagda (Se ”Jämställd socialtjänst? – Könsperspektiv på socialtjänsten” s 160).
HO utgår från att kommittén beaktar detta i sitt fortsatta arbete.
Vad gäller det av kommittén föreslagna undantaget i 9 § DFL delar HO rent allmänt den uppfattning som bl a ombudsmannen mot etniskt diskrimi-nering, Margareta Wadstein, och ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Hans Ytterberg, framfört i sina respektive särskilda yttranden. Kommitténs förslag till undantag från diskriminerings-förbudet för vissa tjänster är kasuistiskt utformat och dåligt underbyggt. Frågan om undantag till diskrimineringsskyddet och möjligheten till positiv särbehandling bör behandlas utifrån principiella utgångspunkter innan förslag på nya särlösningar förs fram.
FUDA och likabehandlingslagen
HO tillstyrker kommitténs förslag att upphäva 7 § andra stycket likabehandlingslagen. Däremot anser ombudsmannen, precis som ovan, att en principiell diskussion om positiv särbehandling bör föras innan förslag på särlösningar, såsom det undantag från förbudet mot direkt diskriminering som nu föreslås i 9 § likabehandlingslagen, läggs fram.
Kommitténs förslag att utvidga tillämpningsområdet i 9 § likabehand-lingslagen samt att göra repressalieförbudet mer heltäckande tillstyrks.
Vad gäller föreslagna ändringar i FUDA konstaterar HO att de överens-stämmer med ändringsförslagen i jämställdhetslagen (1991:433) och att motsvarande ändringar föreslås för diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning och sexuell läggning. Vad gäller föreslaget att arbetsvillkor och inte endast anställningsvillkor skall omfattas av FUDA:s diskrimineringsförbud samt att diskriminerande ordningsregler och liknande interna bestämmelser på en arbetsplats skall kunna ogiltigförklaras på en arbetstagares begäran anser HO följande. HO utesluter inte att sådana villkor som beskrivs som arbetsvillkor redan omfattas av FUDA och att redan nuvarande lagstiftning ger möjlighet till ogiltigförklaring. Ändringsförslagen gör emellertid lagen tydligare och bidrar till en bättre överensstämmelse mellan den svenska lagstiftningen och EG-rätten. HO tillstyrker därför ändringarna.
I detta ärende har ombudsmannen Lars Lööw beslutat. Jurist Anna Nilsson har varit föredragande. I ärendets beredning har även verksamhetschef Jenny Olausson och stf verksamhetschef Torbjörn Andersson deltagit.
HANDIKAPPOMBUDSMANNEN
Lars Lööw
Handikappombudsman
Anna Nilsson
Jurist
