2004-10-08
Dnr 2004/1075
Aktbilaga 3
Utrikesdepartementet
Enheten för migration och asylpolitik
103 33 STOCKHOLM
Remiss av betänkandet Utlänningslagstiftningen i ett domstolsperspektiv, (SOU 2004:74) Ert Dnr UD2004/34368/MAP
Handikappombudsmannens (HO) uppgift enligt lag (SFS 1994:749) är att bevaka frågor som rör funktionshindrade personers rättigheter och in-tressen. Målet för verksamheten ska vara full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor för personer med funktionshinder.
Handikappombudsmannens underlag i ärendet avser frågor som myndig-heten har att bevaka enligt lag och förordning.
I enlighet med den nationella handlingsplanen för handikappolitiken har HO sedan den 1 september 2003 fått ett uttalat ansvar att inrikta sitt arbete på att förebygga och bekämpa diskriminering.
4.8.4 Kriterierna för att uppehållstillstånd skall kunna beviljas av humanitära skäl
Kommittén föreslår en ny paragraf i utlänningslagen om humanitära skäl, denna utgör kodifiering av nuvarande praxis och förarbeten. Enligt para-grafen ska humanitära skäl alltid anses föreligga om en asylsökande på grund av livshotande sjukdom eller synnerligen allvarligt handikapp har behov av vård och vården kan leda till en påtaglig och varaktig förbättring av den asylsökandes tillstånd. Vidare krävs att motsvarande vård inte kan fås i hemlandet eller annat land som vederbörande kommer ifrån och att de ekonomiska åtagandena som kan bli följden av att tillstånd beviljas, inte talar emot att tillstånd beviljas.
HO anser att ordet handikapp inte bör användas, utan i stället funktions-hinder, detta mot bakgrund av att ”handikapp” inte används i nyare lagstiftning. Ordet ”handikapp” speglar enligt HO:s mening ett förlegat synsätt. Utvecklingen inom handikappolitiken i Sverige och internationellt har gått från att se funktionshindrade som objekt för vård och omsorg via det ”Miljörelaterade handikappbegreppet” till att betraktas som en fråga om mänskliga rättigheter. Utgångspunkten i det miljörelaterade handi-kappbegreppet är att förklaringen till funktionshindret söks i samhället i stället för hos individen, som egentligen inte har ett ”handikapp”, utan han/hon stöter på hinder i samhället som är ”handikappande”. Med ut-gångspunkt i denna miljörelativa syn handlar handikappolitiken i dag mer om hur människor med funktionshinder ska garanteras sina medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
HO anser att det finns en risk för rättsosäkerhet vid tillämpningen av begreppen ”livshotande sjukdom” och ”synnerligen allvarligt funktions-hinder”. Idag finns det ett 70-tal olika lagar som medger olika insatser för personer med funktionshinder. Många av dessa lagar utgör rättighetslagar och kan prövas i länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätten, dessa domstol-ar ska även pröva asylärendena i framtiden. Det finns också vedertagna definitioner av funktionshinder. Den lag som gäller för de svårast funk-tionshindrade i dag är lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. HO anser att de föreslagna rekvisiten ”livshotande sjukdom” och ”synnerligen allvarligt funktionshinder” är mycket otydliga. Om man i detta förslag avser att införa nya definitioner på vad som är de svåraste funktionshindren och nya gränsdragningar kräver det tydlighet och måste enligt HO:s uppfattning utvecklas ytterligare. I detta samman-hang är även resonemang kring risken för social utstötning som görs i avsnitt 4.8.5 relevant.
När det gäller prövningen av de ekonomiska åtaganden som kan bli följden om ett tillstånd skulle beviljas exemplifieras sjukdomar med en kostsam vård med blödarsjuka. HO anser att även denna exemplifiering är olycklig ur ett rättsäkerhetsperspektiv eftersom inga andra exempel ges. Detta särskilt som det enligt första styck-et i föreslagna 3 kap. 8 § UtlL ska göras en samlad bedömning av utlänningens situation som ska vara synnerligen ömmande. Även psykiska sjukdomar exemplifieras, med schizofreni och anorexi, HO anser inte att exemplifieringen medför tydlighet eller god rättssäkerhet.
4.8.5 Vissa skäl som kan beaktas vid den samlade bedömningen
Social utstötning
I gällande svensk diskrimineringslagstiftning finns fyra diskriminerings-grunder; kön, etnicitet och religiös övertygelse, funktionshinder och sexuell läggning. För alla dessa grunder finns i vårt samhälle diskriminerande strukturer. Vi vet också att sådana strukturer finns i de flesta andra länder. Social utstötning av personer med funktionshinder förekommer i många länder och det är inte ovanligt att funktionshindrade förvägras sina mänsk-liga rättigheter till utbildning och arbete, i stället är alternativet som erbjuds att bli placerad på en institution. I betänkandet nämns kvinnors större utsatthet för social utstötning. HO vill påpeka att det även kan fin-nas exempel där social utstötning på grund av funktionshinder kan bli så långtgående att det kan vägas in som en omständighet som gör att en samlad bedömning bör innebära sådana humanitära skäl att uppehållstillstånd bör beviljas.
4.8.6 Barn
Kommittén föreslår en ny paragraf om uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl för barn med innebörden att de omständigheter som föreligger i barnets ärende inte behöver vara av samma allvar och tyngd som krävs i fråga om vuxna personer.
För barn med funktionshinder är de viktigaste artiklarna i barnkonven-tionen artiklarna 2 och 23. Enligt artikel 2 som förbjuder diskriminering i Barnkonven-tionen är grundtanken att barn är jämställda och har lika värde. Rättigheterna i konventionen ska således gälla enskilda barn och ungdomar som befinner sig inom ett lands territorium utan åtskillnad av något slag. Mot denna bakgrund ifrågasätter HO om resonemangen om ekonomiska åtaganden är förenliga med barnkonven-tionens art. 23 som innebär att varje barn med ett fysiskt eller psykiskt funk-tionshinder har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som möjliggör dess aktiva deltag-ande i samhället, samt art. 24 om rätten till hälso- och sjukvård och även art. 6 om barnets rätt till utveckling. Att väga in kostnaderna som kan bli konsekvensen av att ett uppehållstillstånd kan innebära diskriminering av asylsökande barn med funktionshinder. Även kravet att vården i Sverige ska leda till en påtaglig och varaktig förbättring kan innebära diskrimi-nering av ett asylsökande barn med funktionshinder eftersom sådana hänsyn inte tas när det gäller barn i allmänhet och rätten till vård.
Beslut i detta ärende har fattats av Handikappombudsmannen Lars Lööw. Juristen Ingrid Krogius har varit föredragande.
HANDIKAPPOMBUDSMANNEN
Lars Lööw
Handikappombudsman
Ingrid Krogius
Jurist
