2004-10-11
Dnr 2004/0996
Aktbilaga 2
YTTRANDE
Utbildningsdepartementet
103 33 Stockholm
Skolans ansvar för kränkningar av elever (SOU 2004:50)
Handikappombudsmannens (HO) uppgift enligt lag (SFS 1994:749) är att bevaka frågor som rör funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Målet för verksamheten skall vara full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor för personer med funktionshinder.
Enligt FN:s standardregel 6 bör staten erkänna principen om lika möjlig-heter till utbildning på grundskole-, gymnasie- och högskolenivå för barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder.
HO:s synpunkter på betänkandena avser frågor som myndigheten har att bevaka enligt lag och förordning.
Sammanfattning
HO välkomnar förslaget om skolans ansvar för kränkningar av elever. Förslaget är ett viktigt steg i riktning mot ett utökat och mer heltäckande skydd mot diskriminering. Förslaget bidrar till att stärka den enskilda elevens rättssäkerhet vilket är mycket betydelsefullt. HO anser dock att förslaget även måste innefatta krav på stöd- och anpassningsåtgärder som inte avser lokaler.
Allmänna synpunkter
Som allmän utgångspunkt utgår HO från att förslaget är en provisorisk lösning eftersom diskrimineringskommittén har till uppgift att se över lagstiftningen på diskrimineringsområdet i stort. Målet som HO ser det är att finna en lagstiftning på området som är bred och täcker alla områden och diskrimineringsgrunder.
Förslaget skiljer sig i vissa delar från de nu gällande diskrimineringslagarna vad gäller språkligt innehåll och struktur. Utredarens syfte verkar dock inte vara att göra så stora förändringar i vad gäller dess betydelse och inne-håll. HO anser att delar av förslaget leder till förtydligande vad gäller förståelse och innehåll.
Att frångå den tidigare strukturen kan dock skapa förvirring för rättstill-ämpningen. Likformighet av lagarna är att föredra för de som i sak ska tillämpa lagarna men även för den som blir utsatt för diskriminering då det skapar en större rättssäkerhet. Diskrimineringskommittén har till uppgift att se över lagstiftningen på diskrimineringsområdet och skapa en större enhetlighet på området.
3.2 Lagstiftningens räckvidd
Enligt förslaget ska lagens tillämpningsområde omfatta all utbildnings-verksamhet. Skyddet för utbildningsväsendet är dock ej heltäckande då lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt undantas. Enligt utredaren finns det redan inom detta område ett förbud mot trakasserier p.g.a. sexuell läggning och etnisk tillhörighet. Däremot saknas skyddet för personer med funktionshinder. Detta ser HO som en brist i förslaget.
HO anser att diskrimineringsskyddet, och därmed även skyddet för de mänskliga rättigheterna ska vara knutet till individen och inte göras be-roende av utbildnings- och yrkesval. Utbildningsområdet blir med förslaget splittrat. Många av de utbildningsverksamheter som omfattas av lagför-slaget § 2 p 2 är av sådan karaktär att de hade varit mer passande att införa i lagen om likabehandling i högskolan. Till exempel så är uppdrags-utbildning vid universitet och högskola lättare att hänföra till just denna lag.
4.3 Diskriminering av personer med funktionshinder
I den nationella handlingsplanen för handikappolitiken betonas att arbetet särskilt ska inriktas bl.a. på att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet och att förebygga och bekämpa diskriminering. Otillgänglig-heten får stora konsekvenser och leder till att personer med funktions-hinder inte kan delta på samma villkor som andra. Följden blir ofta ute-stängning och ett utanförskap. Om barn och ungdomar med funktions-hinder ska ha lika möjligheter som andra krävs att såväl skol-lokalerna som verksamheten i skolan är tillgängliga. HO anser därför att det är en brist i förslaget att tillgängligheten begränsas till att endast gälla lokaler.
Att det eventuellt uppstår ekonomiska och organisatoriska svårigheter för kommunen måste ställas i relation till barnets behov och rätten till utbild-ning och utveckling. Skolansvarsutredningen har föreslagit lagregler som innebär att skolan inte får underlåta att vidta åtgärder som skäligen kan krävas för att göra lokalerna lika till-gängliga och användbara för elever med funktionshinder som för andra elever. Skyldighet att göra lokaler tillgängliga finns redan i dagens lagstiftning i t.ex. plan- och bygglagen där krav ställs på att enkelt avhjälpta hinder ska åtgärdas och i skollagstift-ningen. HO anser att det inte är nödvändigt att göra nya analyser av kostnader för att efterleva regler som trätt ikraft.
Att kravet på tillgänglighet kan leda till ekonomiska konsekvenser är även ett argument som utredaren framhåller i sitt förslag som begränsar rätten till tillgänglighet. Detta i sig måste ställas mot att rätten till delaktighet och jämlikhet för personer med funktionshinder ytterst är en fråga om mänskliga rättigheter.
HO har fått i uppdrag av diskrimineringskommittén att utreda tillgänglighet för personer med funktionshinder. Denna rapport bifogas denna skrivelse.
4.4 Skadeståndansvar vid diskriminering
Utredaren har valt en annan skrivning vad gäller bevisbördan än den som finns i lagen om förbud mot diskriminering och lagen om likabehandling av studenter på högskolan och aktuella EG-direktiv. HO ser förslaget som en lättnad av beviskravet för den som blivit diskriminerad och tillstyrker därför förslaget.
8 Frågor om tillsyn
HO anser att den uppdelning av tillsynsansvar som utredaren föreslår kan bli förvirrande för alla inblandande, inte minst från den person som blivit diskriminerad eller trakasserad. Det brister i myndighetsstrukturen och det finns idag ingen myndighet som har ett helhetsansvar för de mänskliga rättigheterna. HO anser att en samlad lagstiftning kräver en samlad myndighetsstruktur.
HO förutsätter att det i den fortsatta beredningen av förslaget ges förut-sättningar för att behandla dessa frågor utifrån ett helhetsperspektiv och att skyddet mot diskriminering i utbildningssituationer ges en generell och överblickbar innebörd.
9.2 Preskription
I utredningen föreslås olika preskriptionstider beroende på om saken omfattar trak-asserier eller inte. Motivet för den längre fristen vid traka-sserier är att en så kort frist som två år kan uppfattas som stötande. HO instämmer i och för sig i detta. Men erfarenheter från arbetslivsområdet visar att varierande och svårförutsägbara preskriptionsregler försvårar utredningen av ärenden och gör rättstillämpningen svårt förutsägbar. HO anser därför att reglerna om preskriptionstid bör vara enhetliga för trakasserier och annan diskriminering.
13 Ekonomiska konsekvenser m.m.
Utredaren pekar på att ombudsmännens arbetsbörda kommer att inne-bära en viss ökning av arbetsbördan men att denna är överkomlig och bör kunna klaras med nuvarande organisation. HO delar inte denna bedöm-ning. Med nuvarande arbetsbelastning och budget ser HO det svårt att avsätta resurser på de nya uppgifter som diskrimineringslagstiftningen ger. Det är alltid påfrestande för en mindre myndighet att få utökad arbetsbörda.
Vid införande av lagen om likabehandling av studenter i högskolan (LBL) erhöll HO resurser som inte var tillräckliga i förhållande till det merarbete som lagen krävde. Detta har resulterat i att HO inte kan bedriva ett mer systematiskt förebyggande arbete med de resurser som finns idag.
I detta ärende har Handikappombudsmannen Lars Lööw beslutat. Jurist Anna Schölin har varit föredragande. I ärendets slutliga handläggning har även verksamhetschef Jenny Olausson och stf verksamhetschef Torbjörn Andersson jurist Hans Yngwe deltagit.
HANDIKAPPOMBUDSMANNEN
Lars Lööw
Handikappombudsman
Anna Schölin
Jurist
