YTTRANDE
2008-03-28
Dnr 2008/0017
Aktbilaga 2
Statsrådsberedningen
103 33 STOCKHOLM
Departementspromemorian Lissabonfördraget (Ds 2007:48); ert dnr SB2007/8774/EU-KANSLIET
Handikappombudsmannen (HO) har enligt lag (1994:749) om handikappombudsmannen uppgiften att bevaka frågor som rör funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Målet för verksamheten ska vara full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor för personer med funktionshinder.
HO:s huvuduppgift är att förebygga och bekämpa diskriminering enligt lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering och lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.
HO:s synpunkter i anledning av remissen avser frågor som myndigheten har att bevaka enligt lag och förordning.
HO lämnar följande synpunkter
1. Sammanfattning
HO tar endast ställning till de delar av departementspromemorians förslag som påverkar skyddet mot diskriminering på grund av funktionshinder. Ur diskrimineringssynpunkt innebär Lissabonfördraget en förstärkning av skyddet.
5. Sverige bör tillträda Lissabonfördraget
HO tillstyrker förslaget att Riksdagen godkänner Lissabonfördraget samt de protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget då Lissabon-fördraget får anses innebära ett förstärkt skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna inom EU och dess medlemsstater.
7. Ändring i anslutningslagen
HO tillstyrker förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
11.1 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna m.m.
HO ser positivt på att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ges rättslig status. Ingen bestämmelse i stadgan får tolkas som att den inskränker eller inkräktar på de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som inom respektive tillämpningsområde erkänns i unionsrätten, internationell rätt och de internationella konventioner i vilka unionen eller samtliga medlemsstater är parter, särskilt Europa-konventionen, samt medlemsstaternas författningar. Stadgan kan därför endast utvidga skyddet av de mänskliga fri- och rättigheterna i EU-området.
Det finns dock anledning att ifrågasätta valet av metod. Stadgan innebär en uppräkning av många av de rättigheter som redan skyddas genom Europakonventionen. Denna konvention föreslås nu Europeiska unionen ansluta sig till. Då hade det varit bättre om Europeiska unionens stadga, i stället för att upprepa samma rättigheter i ytterligare ett dokument, endast hade angett på vilka områden EU avsett att skyddsnivån ska vara högre än vad som redan uppnås genom Europakonventionens bestämmelser. Många av bestämmelserna i stadgan är dessutom så generellt formulerade att de riskerar att bli otydliga och svåra att tillämpa. Därför blir det oklart var gränsen för de rättigheter som stadgan avser att skydda går.
Trots ovanstående svaghet konstaterar HO att stadgan fastslår flera viktiga principer som, inte minst sett ur ett historiskt perspektiv, har betydelse för skyddet mot diskriminering och andra kränkningar som har samband med funktionshinder. I stadgan fastslås t.ex. att människans värdighet är okränkbar samt att var och en har rätt till fysisk och mental integritet. Inom medicin och biologi ska i synnerhet den berörda personens fria och informerade samtycke respekteras och rashygieniska metoder förbjuds. Genom att stadgan nu görs rättsligt bindande blir alltså dessa rättigheter en än mer tydlig del av unionsrätten vilket HO välkomnar.
HO anser vidare att det finns anledning att se positivt på att det i stadgans artiklar 7 och 9 tydligt fastslås att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv inklusive rätten att ingå äktenskap och bilda familj. De rättigheterna ihop med skyddet för rätten till respekt för sin bostad och sina kommunikationer kan antas bilda ett bra stöd för en argumentation om att det i vart fall måste anses finnas en miniminivå beträffande vilket stöd och vilken service som samhället ska erbjuda personer som har sådana behov t.ex. p.g.a. ålderdom eller funktionshinder.
HO anser även att det är värdefullt att det i artikel 26 fastslås att unionen erkänner och respekterar rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa oberoende, social och yrkesmässig integrering samt deltagande i arbetslivet. Inte minst sett tillsammans med den nya FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder kan denna artikel ge en betydelsefull signal.
Ur ett diskrimineringsperspektiv är det dock artiklarna i avdelning III som är de mest intressanta. HO kan här konstatera att artikel 21 omfattar betydligt fler grunder än vad såväl nuvarande diskrimineringslagar som förslaget till ny diskrimineringslagstiftning gör. HO anser att en sådan utvidgning av skyddet mot diskriminering är välkommen.
Att unionen i artikel 34 erkänner och respekterar rätten till tillgång till social trygghet och sociala förmåner som garanterar skydd i sådana fall som moderskap, sjukdom, olyckor i arbetet, omsorgsbehov eller ålderdom samt vid arbetslöshet i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis välkomnas av HO.
Artiklarna i stadgan ska, förutom av unionens organ, beaktas även av medlemsstaterna då de tillämpar unionsrätten. Det finns därför anledning att anta att artiklarna i vart fall kan bidra till att värna medlemsstaternas sociala skyddssystem om dessa skulle komma i konflikt med andra delar av unionsrätten.
11.2 Anslutning av unionen till Europakonventionen
HO tillstyrker förslaget om att det införs en bestämmelse i EU-fördraget om att unionen ska ansluta sig till Europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna då en anslutning kommer att ge ett överskådligt och enhetligt skydd i medlemsstaterna och EU:s institutioner, organ och byråer. Genom en anslutning ställs EU:s verksamhet under en extern kontroll av ett organ som har ett högt förtroende bland unionens medborgare vilket kan öka unionens legitimitet och förankring.
22.5.3 Folkhälsa
HO välkomnar att unionens folkhälsodimension förstärks. Huvudsakligen utgör området även fortsättningsvis ett nationellt kompetensområde. Kommissionen har dock genom sin samordnande roll möjligheter att driva på för utbyte av bästa praxis och bättre utvärdering vilket på sikt bör kunna leda till en högre kvallitet inom folkhälsoarbetet. Genom Lissabonfördraget tydliggörs dessutom att människors hälsa innefattar såväl fysisk som mental hälsa vilket är positivt.
I övrigt har HO inga synpunkter på förslaget.
I detta ärende har vik. handikappombudsmannen Torbjörn Andersson beslutat. Juristen Georg Lagerberg har varit föredragande. Vid ärendets slutliga handläggning har även verksamhetschefen Jenny Olausson deltagit.
HANDIKAPPOMBUDSMANNEN
Torbjörn Andersson
vik. handikappombudsman Georg Lagerberg
jurist
