REMISSYTTRANDE
2007-10-10
Dnr 2007/0752
Aktbilaga 2
Utbildningsdepartementet
103 33 Stockholm
Två nya statliga specialskolor
(SOU 2007:30, Ert Dnr U2007/3858/S)
Enligt lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen har Handikappombudsmannen, HO, till uppgift att bevaka frågor som rör funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Målet för verksamheten ska vara full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor för personer med funktionshinder.
HO ska även se till att fyra diskrimineringslagar följs; lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering och lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.
HO:s synpunkter på betänkandet avser frågor som myndigheten har att bevaka enligt lag och förordning.
Sammanfattning
HO anser att utredarens förslag skulle motsäga såväl artikel 24 i den nya FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder som vad som sägs i den nationella handlingplanen för handikappolitiken. Om staten återinför den statliga specialskolan ges kommunerna åter en möjlighet att frånhända sig sitt ansvar att anordna utbildning som tillgodoser varje barns behov.
Allmänt
HO vill erinra om att regeringen och riksdagen i den nationella handlings-planen för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79) slagit fast att elever med funktionshinder, på samma sätt som övriga barn och ungdomar, ska kunna bo med sina föräldrar eller i deras närhet och kunna gå i skolan i närheten av hemmet. Handlingsplanen bygger i sin tur på FN:s standard-regler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Enligt regel 6 om utbildning bör staterna erkänna principen om lika möjligheter till utbildning och att denna utbildning är en integrerad del av den ordinarie utbildningen. Det bör enligt regel 6 också finnas rutiner för lämpligt stöd och lämplig hjälp som gör utbildningen tillgänglig och tillfredställer de behov som människor med funktionsnedsättning har. Standardreglerna är inte juridiskt bindande men samma skrivningar återkommer i den nya konvention om rättigheter för personer med funktionshinder som FN:s generalförsamling antog i december 2006 och som Sverige undertecknat den 30 mars 2007. Enligt artikel 24 ska konventionsstaterna säkerställa ett inkluderande utbildningssystem med tillgång för elever med funktionshinder till undervisning på hemorten. Skäliga anpassningsåtgärder som utgår från individens behov ska också tillhandahållas och stödet ska ges inom det generella utbildningssystemet.
I Salamancadeklarationen från 1994, som visserligen inte är juridiskt bindande men som Sverige har anslutit sig till och som även utredaren hänvisar till, deklarerar staterna att elever med särskilda behov måste ha tillgång till ordinarie skolor som ska tillgodose dem inom en pedagogik som sätter barnet i centrum och som kan tillgodose dessa behov. Man slår också fast att ordinarie skolor med denna integrationsinriktning är det effektivaste sättet att bekämpa diskriminerande attityder, att skapa en välkomnande närmiljö, att bygga upp ett integrerat samhälle och att åstadkomma skolundervisning för alla.
HO vill erinra om att den nya konventionen även innehåller en artikel (7) som särskilt lyfter fram barns tillgång till de mänskliga rättigheterna, att barns bästa ska beaktas i alla situationer som rör barn och barns rätt att själva komma till tals. Rätten till utbildning och rätten till utveckling är båda mänskliga rättigheter. Det innebär att utbildningen ska ges enligt principerna om lika rättigheter och ickediskriminering. Barn som har behov av särskilt stöd har rätt att få det och utbildningen ska ges i en skola som tar emot alla barn oavsett deras behov. Artikel 19 slår fast att personer med funktionshinder ska ha möjlighet att själva välja var och med vilka de vill bo på samma villkor som andra, och inte tvingas att bo på särskilda institutioner.
HO anser att utredarens förslag är ett steg tillbaka i utvecklingen mot en inkluderande utbildning för elever med funktionshinder. Om utbildningen förläggs till en statlig specialskola innebär det att många av barnen inte kan bo med eller i närheten av sina föräldrar. För att hålla kontakten med föräldrarna tvingas barnen redan i tidig ålder pendla mellan skolan och hemmet. Bortovaron från hemorten försvårar också möjligheten till skapa och behålla kamratkontakter på hemorten. Det försvårar även möjligheten till delaktighet i samhället den dag skolan är slut och det blir aktuellt med att flytta tillbaka till hemkommunen.
Kommunernas ansvar för skolan
Enligt skollagen ska alla barn ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet. Utbildningen ska vara likvärdig i hela landet och hänsyn ska tas till elever i behov av särskilt stöd. Kommunerna är huvudmän för grundskolan. Enligt 4 kap. 1 § ska särskilt stöd ges till elever som har svårigheter i skolarbetet.
Enligt lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever ska skolhuvudmannen genom målinriktat arbete främja barns och elevers lika rättigheter och motverka diskriminering. Lagen innehåller dock ingen skyldighet för skolhuvudmannen att vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder för elever med funktionshinder. HO anser att detta är en brist.
HO menar att staten genom att återinföra den statliga specialskolan ger kommunerna en möjlighet att frånhända sig sitt ansvar att på hemorten anordna en utbildning som tillgodoser varje barns behov. Så som förslaget är utformat kan kommunerna undvika de kostnader en anpassning av den egna skolverksamheten skulle innebära genom att hänvisa till den statliga utbildningen. Förslaget skapar inga incitament för att kommunen ska anpassa undervisningen för elever med synskada och ytterligare funktionshinder respektive grav språkstörning.
HO anser att ett sådant förslag får diskriminerande effekter om kommunen inte ger dessa elever möjlighet att välja bland samma utbildningsalternativ som andra elever på elevens hemort.
Ökade valmöjligheter
I betänkandet lyfter utredaren särskilt fram elevernas rätt att välja skola. Hon konstaterar helt riktigt att för elever med funktionshinder är denna rätt inte lika självklar. HO har också framhållit dessa svårigheter, bl.a. i vårt remissvar på skollagskommitténs betänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet. Utredaren konstaterar att kommunerna har ett långgående ansvar när det gäller undervisningen av barn med funktionshinder. HO anser det vara en stor brist i utredningen att hon inte utvecklar hur detta ansvar kan fås att fungera bättre i praktiken utan endast ser den statliga specialskolan som alternativ.
Utredaren behandlar inte heller det faktum att friskolorna idag har möjlighet att tacka nej till ”sådana barn vilkas mottagande skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för skolan” (citat ur 9 kap 2.3§ i skollagen). Samma skillnad finns också när det gäller funktionshindrade elevers möjlighet att välja skola i en annan kommun. Om elev har ett omfattande behov av stöd är hemkommunen inte skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen. Detta skapar också hinder i elevernas valmöjligheter.
HO ifrågasätter om ekonomiska och organisatoriska svårigheter för kommunen kan få gå före barnets behov och rätt till valfrihet i utbildningen. HO anser också att man inte kan tala om ett faktiskt val om valet står mellan den statliga specialskolan och skolgång på hemorten om alternativen inte är kvalitativt likvärdiga. I informationen till föräldrarna är det viktigt att kommunernas ansvar för en likvärdig utbildning också kommer fram och vilka krav som kan ställas på kommunerna för att skolgången på hemmaplan ska bli så bra som möjligt. Resurser måste också finnas att ge stöd till kommunerna i skapandet av en bra skolmiljö för barn med funktionshinder. Resurscentren vid Ekeskolan och Hällsboskolan har mycket kunskap som de bör få möjlighet att förmedla till kommunerna.
Kontakten mellan specialskolan och hemkommunen
Utredaren anser att uppföljningen av elevens kunskapsmässiga utveckling bör ske i nära samverkan med vårdnadshavarna och hemkommunen. När det bedöms möjligt ska eleven erbjudas att fortsätta sin skolgång i hemkommunens skola. Hon konstaterar att hemkommunerna under tiden som utbildningen vid Ekeskolan och Hällsboskolan varit visstidsutbildningar har tagit ett större ansvar än tidigare för elever från kommunen som fullgör en del av sin skolplikt i en statlig skola och vill att detta ska föras in inte bara i de nya utan alla statliga specialskolor. HO anser också att det är viktigt att kontakten mellan hemkommunen, vårdnadshavarna och skolan upprätthålls i de fall eleven inte går i skolan på hemorten.
I övrigt har HO inga synpunkter på förslagen.
I detta ärende har vik. Handikappombudsmannen Torbjörn Andersson beslutat. Utredare/utbildare Kerstin Jansson har varit föredragande. I ärendets slutliga handläggning har även verksamhetschef Jenny Olausson deltagit.
HANDIKAPPOMBUDSMANNEN
Torbjörn Andersson
Vik. Handikappombudsman
Kerstin Jansson
Utredare/utbildare
