2007-04-25
Dnr 2006/1566
Aktbilaga 2
YTTRANDE Socialdepartementet
106 30 STOCKHOLM
Yttrande över: Ambition och ansvar - Nationell strategi för utveckling av samhällets insatser till personer med psykiska sjukdomar och funktionshinder (SOU 2006:100) samt Vård och stöd till psykiskt störda lagöverträdare (SOU 2006:91)
Handikappombudsmannens (HO:s) uppgift enligt lag (SFS 1994:749) är att bevaka frågor som rör funktionshindrade personers rättigheter och intressen. HO:s huvuduppgift är att förebygga och bekämpa diskriminering enligt lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering och lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.
HO:s synpunkter på betänkandena rör frågor som myndigheten bevakar enligt lag och förordning. Först redovisas en sammanfattning och allmänna synpunkter. Därefter redovisas synpunkter på betänkandet SOU 2006:100 i den ordning de redovisas i slutbetänkandet. Under kapitel 9 anges även de synpunkter HO har på remiss SOU 2006:91.
Sammanfattning och allmänna synpunkter
HO är i huvudsak positiv till betänkandet ”Ambition och ansvar”. HO anser att betänkandet omfattar en mängd förslag inom åtskilliga samhällsområden som är av stor betydelse för den enskilda individen. Det är mycket angeläget att förbättra levnadsvillkoren för människor med psykiska funktionshinder.
HO anser dock att det är en brist att de förslag och synpunkter som lagts fram i betänkandena ”Ambition och ansvar” samt ”Vård och stöd till psykiskt störda lagöverträdare” inte har analyseras utifrån Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.
Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna är svensk lag. Sverige har vidare ratificerat flera FN-konventioner.
Sverige har nu även undertecknat en ny konvention som stärker rättigheterna för människor med funktionshinder. Konventionen välkomnas som ett nytt genombrott i FN:s arbete för att värna mänskliga rättigheter. Varje stat som ratificerar den nya konventionen ska, enligt artikel 33, ha en oberoende organisation som granskar och självständigt rapporterar till FN om hur konventionen efterlevs.
I Sverige saknas idag ett oberoende organ som kan rapportera självständigt till FN och ta emot klagomål som rör mänskliga rättigheter (MR). HO anser att det bör finnas ett sådant nationellt organ som kan göra oberoende granskningar av hur olika verksamheter efterlever de åtaganden som Sverige gjort på MR-området. Eftersom Sverige saknar detta är det särskilt viktigt att förslag som innebär ingrepp i den personliga integriteten analyseras ur ett MR-perspektiv. I den nya FN-konventionens artikel 17 lyfts dessutom rätten till respekt för både den fysiska och psykiska integriteten fram.
Den nya konventionen innehåller också grundläggande principer om bl.a. icke-diskriminering, full delaktighet i samhället, lika möjligheter och tillgänglighet.
Enligt artikel 9 om tillgänglighet åläggs konventionsstaterna att skapa en miljö som är tillgänglig för personer med funktionshinder. Tillgänglighetskravet omfattar inte bara den fysiska miljön utan även information, kommunikation och service och ska relateras till behov som människor med funktionshinder har.
Konventionen lyfter även fram rätten att leva och vara delaktig i samhället på samma villkor som andra, att själv få välja boendeform, samt var och med vem man vill bo. Hälsovård och rehabilitering skall erbjudas så nära hemmet som möjligt. Rehabilitering bör börja så tidigt som möjligt och främja deltagande och delaktighet i samhället.
Konventionsstaterna skall också erbjuda ett inkluderande utbildningssystem på alla utbildningsnivåer och skapa möjligheter för personer med funktionshinder att arbeta på en arbetsmarknad och i en miljö som främjar delaktighet och är tillgänglig.
3 En nationell vision
3.1.2 Fyra övergripande mål
3.1, 3.1.1, 3.2 HO anser att det är positivt att betänkandet lägger fram en tioårig nationell plan för psykisk hälsa. Den nationella planen måste innehålla tydliga mål med gemensamma strategier. HO stödjer tanken på att strategier för genomförandet ska anges och att en kontinuerlig uppföljning av de olika delmålen ska ske.
Det är av stor vikt att den nationella visionen inte blir en pappersprodukt utan att den också omsätts i praktiken. Det är därför nödvändigt att följa upp och utvärdera delmålen samt att fortlöpande samla in information och statistik om hur levnadsvillkoren för personer med psykiska funktionshinder ser ut. Artikel 31 i den nya FN-konventionen anger bl.a. att staterna förbinder sig att samla in information, statistik och fakta för att implementera och formulera planer för att genomföra konventionen.
4 Vård, stöd och service
Det är oacceptabelt att personer med psykiska funktionshinder inte får den vård de har rätt till. HO anser också att betänkandet visar att diskrimineringsskyddet för personer med funktionshinder bör utökas till att omfatta även socialtjänst och hälso- och sjukvård.
4.2.1- 4.2.5 Det är inte acceptabelt att vårdens kvalitet kan vara beroende av var i landet en person är bosatt. Det är väsentligt att människor med psykisk ohälsa vid sin första kontakt med vården når fram och får den hjälp och det stöd de behöver. När olika aktörer inom vården inte samverkar är det den enskilda människan som drabbas. En otydlig ansvarsfördelning mellan landstinget och kommunen får inte fortsätta gå ut över den enskilda individen.
Landsting och kommuner måste vara organiserade så att de kan möta de behov som människor med psykiska funktionshinder har. HO stödjer förslaget att det i varje kommun bör finnas en organisation och rutiner som säkerställer att personer med psykiska funktionshinder, personer med psykisk sjukdom och missbruk samt barn och unga med, eller med risk för, psykisk ohälsa får sina behov tillgodosedda på ett effektivt och samordnat sätt.
4.13.1 HO stödjer betänkandets förslag om att Socialstyrelsen får i uppdrag att tillsammans med Sveriges kommuner och landsting arbeta fram ett gemensamt utvecklingsprogram inom området psykisk hälsa.
5 Boende och fritidsfrågor
Artikel 19 i den nya FN-konventionen anger bl.a. att personer med funktionshinder på lika villkor som andra skall ha rätt att välja var man vill bo och inte hänvisas till att bo i särskilda boendeformer.
HO har tagit emot anmälningar från personer med psykiska funktionshinder som nekats boende på grund av sitt funktionshinder.
HO tillstyrker betänkandets bedömning om att den vägledande principen skall vara att det är den enskildes önskemål och behov som styr insatsens utformning. Rätten till bostad är en viktig förutsättning för att kunna delta i samhällslivet på samma villkor som andra. Personer med psykiska funktionshinder ska ha samma rätt till bostad som andra.
5.1.2 HO stödjer förslaget om att rätten till boendestöd ska uttryckas i socialtjänstlagen och att stödet ska vara kostnadsfritt.
6 Rehabilitering till aktivitet - meningsfull sysselsättning, rehabilitering och arbete
6.1- 6.3 HO anser i enlighet med betänkandet att arbetslinjen för personer med psykiska funktionshinder skall ses som central och gälla fullt ut. Personer med psykiska funktionshinder har högre arbetslöshet och är betydligt mindre sysselsatta i arbete än personer med andra funktionshinder (uppgifterna är hämtade från Funktionshindrades situation på arbetsmarknaden – 4:e kvartalet 2004, SCB).
Personer med funktionshinder har också en lägre utbildningsgrad än personer utan funktionshinder vilket i sin tur försvårar möjligheterna att etablera sig på arbetsmarknaden. HO anser därför att det är viktigt att beakta sambandet mellan utbildning och arbete vid rehabilitering.
Samarbete och en tydlig ansvarsfördelning mellan de olika aktörerna är nödvändiga förutsättningar. HO anser dock att det är minst lika viktigt att den enskilde får större inflytande över sin egen rehabilitering.
Personer med psykiska funktionshinder är svagt representerade på arbetsmarknaden och möter mer fördomar och svårigheter i arbetslivet än andra. Det har HO sett i sin verksamhet. Diskriminering av personer med psykiska funktionshinder måste därför uppmärksammas och aktivt bekämpas.
6.3.2 HO menar att den nya modellen för aktivitetsstöd är ett steg i rätt riktning. Framförallt är HO positiv till att alla aktörer i stödsystemet har ett ansvar för att ta kontakt med personer som har behov av arbetsrehabilitering. HO menar att det är viktigt att denna nya modell utvärderas.
6.4.2 HO tillstyrker betänkandets uppfattning att det ska vara möjligt att bevilja särskilt aktivitetsstöd för personer som påbörjat men inte avslutat sina studier. Utbildning har central betydelse för allas möjligheter såväl på arbetsmarknaden som i samhällslivet i stort. Människor med funktionshinder har ofta lägre utbildningsnivå och är underrepresenterade inom högskolan. HO anser därför att det särskilda aktivitetsstödet också bör omfatta studier som inte är påbörjade. Studietakten bör kunna anpassas till den enskildes förmåga. Det är också nödvändigt att den enskilde får det stöd han eller hon behöver i övrigt för att kunna studera.
6.6.3 HO tillstyrker betänkandets förslag om att Socialstyrelsen, Försäkringskassan och AMS får i uppdrag att analysera skillnader i insatser för rehabilitering mellan kvinnor och män.
6.6.4 Betänkandet föreslår att personer med psykiska funktionshinder ska få tillgång till daglig verksamhet enligt LSS och att Assistanskommittén skall få i uppdrag att bedöma kostnaderna och övriga konsekvenser. HO tillstyrker förslaget.
7 Psykiska funktionshinder- åtgärder och delaktighet
HO förutsätter att personer med denna definition av psykiskt funktionshinder omfattas av diskrimineringslagstiftningen. Med funktionshinder avses enligt diskrimineringslagstiftningen varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födseln, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå.
7.3 HO tillstyrker att Handisam får ett särskilt uppdrag att under två år samla, sprida och informera om exempel på hur samhället kan anpassas för personer med psykiskt funktionshinder.
7.4 Den negativa attityd som personer med psykiska funktionshinder möter i samhället är mycket allvarlig. Negativa attityder och fördomar hindrar fortfarande människor med psykiska funktionshinder från att fullt ut kunna delta i samhället.
HO delar betänkandets bedömning att det är av största vikt att samhället organiseras så att personer med psykiska funktionshinder finns representerade på såväl arbetsplatser som i bostadsområden.
Vidare efterlyser HO ökad kunskap om psykisk ohälsa i samhället i stort och stöder betänkandets förslag om utbildningssatsningar och ökade kunskaper hos de personer som dagligen möter människor med psykiska sjukdomar i sina professioner. Vidare anser HO att människor med psykiska funktionshinder måste få information om rätten att inte bli diskriminerad och hur man kan göra en anmälan om man upplever att man blivit diskriminerad.
Lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever förbjuder diskriminering bl.a. på grund av funktionshinder. Lagen ställer krav på att de verksamheter som omfattas av skollagen bedriver ett aktivt och målinriktat arbete för att motverka diskriminering, trakasserier eller annan kränkande behandling. Lagen ställer också krav på att upprätta likabehand¬lingsplaner för hur detta arbete ska genomföras. Förskolan och skolan har stor betydelse för att förmedla information om alla människors lika värde och rätt samt att motverka diskriminering och fördomar.
HO anser också att lagstiftningen om diskriminering behöver utökas bl.a. vad gäller brister i tillgänglighet för personer med psykiska funktionshinder. Människor med funktionshinder blir dagligen diskriminerade i Sverige. Oavsett om orsaken till utestängningen är brister i tillgänglighet till lokaler, information eller verksamhet eller om orsaken är någon annan blir resultatet detsamma. HO anser därför att ett diskrimineringsförbud utan krav på skäliga stöd- och anpassningsåtgärder inte ger ett effektivt skydd mot utestängning och missgynnande.
Kapitel 8 Barn och ungdom
Barnkonventionens artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Artikel 6 i samma konvention säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
8.5- 8.7 HO anser i likhet med utredningen att det är av största vikt med tidiga insatser till barn med psykisk ohälsa. Problem måste identifieras snabbt och effektiva insatser som kan förebygga en negativ utveckling för barnen och deras familjer måste sättas in. Det är oacceptabelt att väntetiderna för barn har blivit längre och att möjligheterna att få hjälp från BUP har försämrats.
Det är viktigt att föräldrar och barn inte hänvisas till olika instanser och att kompetensen och insatserna samordnas. HO delar betänkandets syn på att basverksamheterna behöver förstärkas och att de har en central uppgift i att identifiera och vidta åtgärder för de barn som riskerar psykisk ohälsa.
Kapitel 14 Huvudmannaskap, samverkan, samordning och ansvarsfördelning
14.2 Betänkandet föreslår att det i hälso -och sjukvårdslagen samt socialtjänstlagen ska införas två likalydande bestämmelser som innebär att kommuner och landsting ska vara skyldiga att upprätta en individuell plan när det behövs för att den enskilde skall få sina behov tillgodosedda. HO stödjer förslaget och menar att en gemensam skyldighet för kommun och landsting att upprätta individuella planer borde minska risken för att den enskilde skall hamna mellan systemen.
14.3 HO tillstyrker förslaget att kommuner och lansting ska bli skyldiga att ingå överenskommelser om sitt samarbete kring personer med psykiska funktionshinder.
Kap 9 Tvångsvård enligt LPT, LRV och LVM och Vård och stöd till psykiskt störda lagöverträdare (SOU 2006:91)
Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) är svensk lag. Sverige har vidare ratificerat bland andra den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Som tidigare nämnts har nu FN enats om en ny konvention som stärker rättigheterna för människor med funktionshinder. Sverige har undertecknat den.
Enligt den nya konventionen ska varje stat som ratificerar den ha en oberoende organisation som granskar, tar emot klagomål och självständigt rapporterar till FN om hur konventionen efterlevs. HO anser att det är en brist att Sverige idag saknar ett sådant organ. Mot bakgrund av detta är det därför särskilt viktigt att förslag som innebär ingrepp i den personliga integriteten analyseras ur ett MR-perspektiv.
Betänkandet anser att lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård bör bli föremål för översyn. Utredningen anser dock att en kommande översyn inte ska hindra att beslut snarast fattas om införande av tidigare lämnat förslag om öppenvård med särskilda villkor. Vidare anges bl.a. att Socialstyrelsen bör få ett uppdrag att tillsammans med andra berörda aktörer skapa en gemensam utvecklingsplan med riktlinjer och förhållningssätt för tvångsvården. Inriktningen ska vara att så långt som möjligt undvika tvångsåtgärder.
HO stödjer en översyn av LPT, men vill hänvisa till vad som tidigare framförts i remissvar på promemorian Öppen vård med särskilda villkor. Det är en brist att förslagen i promemorian inte är analyserade utifrån Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. HO anser, som utvecklats ovan, att en sådan analys måste göras i beredningsstadiet. Den översyn som föreslås beträffande LPT bör också ta sin utgångspunkt i internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.
HO har i tidigare remissvar lämnat synpunkter på Psykansvarskommittén betänkande. HO delar bedömningen att det är angeläget med ett ställningstagande till hur det straffrättsliga systemet ska utformas. Ett sådant ställningstagande bör också analyseras ur ett MR-perspektiv.
Betänkandet föreslår att en ändring införs i brottsbalken som möjliggör att en domstol kan överlämna vissa gärningsmän med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd samt personer med förvärvad hjärnskada i kombination med psykisk störning, som dock inte behöver vara allvarlig, till rättspsykiatrisk vård.
Ur ett MR-perspektiv kan det hävdas att kriminalvården inte är anpassad för personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd samt personer med förvärvad hjärnskada. Det finns därför fördelar med förslaget som innebär att vård och behandling är i fokus. HO ser dock en intresseavvägning mellan rättssäkerhet och behov av rehabilitering. Risken finns att personer med den här problematiken kan bli kvar inom ramen för LRV i långa perioder och att det bakvägen blir en form av institutioner för denna grupp. Det skulle i så fall vara ett steg bakåt för handikappolitiken. Om förslaget genomförs måste denna risk kontinuerligt följas upp.
Betänkandet föreslår att lagstiftningen kompletteras på ett sådant sätt att ett läkarintyg enligt 7 § lagen om personutredning i brottmål m.m. alltid begärs när det gäller brott mot person som kan leda till en längre tids frihetsberövande. HO är positiv till förslaget.
Psykiatrisamordningen föreslår ett förtydligande i hälso- och sjukvårdslagen av landstingets tillsyn för psykiatrisk vård till den som är häktad, döms till påföljd inom kriminalvården eller är intagen för tvångsvård vid ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem. HO tillstyrker förslaget.
I övrigt har HO inga synpunkter på remisserna.
I detta ärende har vikarierande Handikappombudsmannen Jenny Olausson beslutat. Jurist Anna Rosenmüller Nordlander har varit föredragande. I ärendets beredning har även ställföreträdande verksamhetschef Torbjörn Andersson deltagit.
HANDIKAPPOMBUDSMANNEN
Jenny Olausson
vik Handikappombudsman
Anna Rosenmüller Nordlander
Jurist
